Livet hos familjen Arabsson

Nu är det semester och sommarlov, eller lillebror får det inte förrens i morgon då det kan vara skönt att ha en dag fri innan vi alla ska vara hemma. En lång skön ledighet, sex hela veckor jag och barnen, vi ska mysa, sova, bada, göra utflykter och allt det där sommarlediga man brukar göra, jag och barnen.... va skönt vi ska ha .... eller????

 

Gubbarna åker ju till Algeriet och vi valde att stanna hemma, det är Ramadan, det är varmt och dom ska renovera huset så varför utsätta mig för en fem veckors lång pina i ett blått rum (tror dom har målat om föresten) där jag kör igång ac:n på lägsta och nån annan höjer för det är för kallt, många tårar, frustration, griniga ungar och .... näääää vi stannar hemma för här har vi ju allt... förutom... lugnet!! Kan redan nu se mig riva håret i ren ilska för barnen är griniga och inte vill göra det jag vill, det vill säga sitta på en stol i skuggan och bara va!

 

Men jag har i alla fall planerat massor av saker vi ska göra inklusive måla om i köket och nu ser jag också färghinkar och penslar komma i fel händer, barnens händer. Jag ser målarfärg på alla ställen förutom där det ska vara, jag ser sura ungar för att dom inte får hjälpa till, jag ser en sur mamma som tillät barnen hjälpa till och har målat sig själva med färg som sitter som berg. Jag ser stök och bök, ännu grinigare mamma som inte gillar stök  och så kommer jag på att det är ju just detta jag ska bli bättre på, få mera tålamod, få mera insikt att man kan ha lite stökigt och bökigt för det gör ingenting, jag ser en frustrerad storasyster som kommer sälja sina småsyskon, sakna sin gubbe och gråta för ett sommarjobb som inte dök upp och pengar som inte finns.

 

Men vi har i alla fall ledigt, det är ju inte alla förunt!

Maken kom hem en dag och sa: "-Jag har en idé som vi ska testa." När han säger så brukar det oftast sluta illa, makens idéer är oftast inte så bra. Som när han skulle bygga mig ett snyggt vitrinskåp för att slippa köpa ett och spara pengar, eller som när han kom hem och sa: "-Älskling, vi ska köpa en pizzeria." Nej, inget av dessa slutade bra, jag satt med ett vitrinskåp några år som jag bara ville kräkas på och pizzerian, ja det är en helt annan historia.

 

Den nya idén hade han fått från jobbet då dom pratade om att tid är pengar, sen vet jag inte vart resten kom ifrån, men vi skulle i alla fall ut och jämföra priser på affärer. Visst, det är smart men kanske inte på makens sätt...... vi skulle ta affär för affär, gubbarna skulle ta två och vi tjejer två. Sagt och gjort, jag och tjejerna drog iväg på maxi och willys, storasyster var verkligen inte på humör och allt detta skedde i torsdags.... vilka dårar åker runt och kollar priser i påskhandeln?? Jo Familjen Arabsson såklart!! Nu var det inte så mycket folk och humöret på oss vart bättre och det gick med en rungande fart. Så när på en nästan bortappad plånbok som fick mitt hjärta att slå 7 dubbla slag så gick det för övrigt bra. När vi var klar med sista affären ringde jag maken och frågade vart dom var, då var dom precis klara med FÖRTSA affären!!!!!! Vi bestämde att få i oss käk så skulle jag och storasyster ta sista affären efteråt. Vilket resulterade i nästan 5 timmars springande i affärer, trötta ben och i våra huvuden snurrade det runt priser och varor så vi var helt snurriga.

 

Summan av kardemumman blev inte helt oväntat att willys hade bäst priser. Tvåa kom maxi, jämnt följt av coop och sist city gross. Så vi fortsätter vår handling på willys förutom vissa varor som vi hittade som var bättre på de andra, sen tänker jag ALDRIG göra om detta någonsin, ever!!

 

Nästa gång maken kommer hem och har en idé tänker jag helt sonika spela döv....

Maken: Jag tog vad jag hittade.

Maken: Jamen jag såg inte jag bara tog en ny.

Maken: Mummlar nåt ohörbart.

Maken: (suckar) Jaja, men nu vart det så här.

Maken: Men snälla, ge dig, går världen under eller?

Maken: (suckar)

Maken: (SUCKAR)

 

Ja jag vet, jag är löjligt irriterande ibland.

För ett tag sen var det lillasyster som var totalt omöjlig att få upp ur sängen på morgon, det slutade med att maken fick väcka henne kl 6 så hon var klar när det var dags för mig och lillebror att vakna. Nu har vi ombytta roller här, nu är det lillebror som trilskas på morgonen och då menar jag verkligen trilskas!!

 

Först tar det minst 15 minuter att ens få liv i honom och då är han sur och grinig och precis som en gammal man gnölar han att han har ont överallt. När han gnölat klart så har jag säkert bett honom 1000 gånger vid det laget att han ska kliva upp och han ryter tillbaka: "Jag måste väl få sträcka på mig!" När jag låtit honom sträcka på sig ett par hundra gånger så ska jag försöka få på honom kläderna och då börjar han gnöla att kläderna inte duger och han ska absolut ha de som ligger i tvätten. Det är inte lätt att lura och finta lillebror och att muta med allehanda gosaker efter dagis är inte speciellt pedagogiskt men det har hänt att jag går så långt och han glömmer ALDRIG vad han blivit lovad. Att bara ta upp honom och gosa lite funkar inte heller för då somnar han om i famnen. Så under 45 minuter bygger jag upp en irritation som utmynnar i att elakmamman kommer fram och då sätter han sig på tvären och sätter sig med armarna i kors och vägrar flytta på sig. Sen får jag höra att jag inte lyssnar på honom och att jag inte är snäll, naturligtvis är jag inte snäll jag är ju hans mamma.

 

Även om nu lillasyster kliver upp utan större utbrott så är hon trött och säkert lite grinig men har slutat att vända det mot mig utan ger sig på lillebror istället, så när dom väl fått på sig alla kläder och jag har försökt få lillebror att lämna alla leksaker hemma är jag svettig och skitförbannad när jag masar ut dom i bilen så börjar peta på mig leken. "-MAMMAAAAAAA hon petar på mig" skriker lillebror och lillasyster flinar fånigt och tror hon ser oskyldig ut och sen börjar stirra leken. "-MAMMAAAAAA hon stirrar på mig" och så håller det på och med lite tur så gråter inte lillasyster när hon kliver ur bilen och lillebror byter sida och blir den vanliga goa killen så fort han kliver in genom dörren på dagis. Kvar är en trött och sliten mamma som bara har börjat dagen och som genast börjar tänka på kvällen och alla bråk och skrik innan de små sover sött igen.

Här är vi mer sjuk än vanligt, alla är sjuka på ett eller annat sätt typ såhär: Jag började bli hängig i november, storasyster åkte på dunderförkylning före jul, jag igen i mellandagarna då både lilla och storasyster åkte på magsjuka med snabb följd av svärsonen. Jag vart sjuk igen med en form av magsjuka, lillasyster fick halsfluss och maken bihålsinflammation.... fortsättning följer..

 

Så förutom den vanliga sjukan så lider vi ju även av den där "konsiga familjen sjukan". Idag före middagen (hade slitit hela dagen med att få bort julen medans maken och svärsonen roade sig med annat så humöret var redan rubbat) hamnade vi som vanligt i en diskussion som fick oss vuxna att bli tysta under middagen. (arabsuret) Den ende som pratade nonstop, som alltid, var lillebror. När till och med lillasyster säger att "du pratar för mycket", ja då pratas det mycket för hon är duktig hon med.

 

Det ena samtalämnet efter det andra avlöste varandra, de flesta rätt obegripliga, en blandning av lillebrors fantasi och ev drömmar gör att man omöjligt förstår allt. Men han kom in på djur, vilka djur man inte kan äta och jag frågade: "Vilket djur äter vi inte." Lillebror svarar med myndig röst: "Vargar äter vi inte." Sant, men det var ju inte det jag fiskade efter så jag frågade igen. "Igelkott" vart svaret då och alla ögon riktades då mot maken som anser att detta djur är fullt ätbart, en delikatess enligt honom. Lillebrors ögon vart stora som tefat och han stirrade på sin pappa och sa: "Med taggarna.... man kan inte äta taggarna pappa." Maken förklarade att dem tar han ju bort och jag undrade lite stillsamt om vi brukar lägga upp en hel ko på bordet och hugga in, tog inte lamm som exempel eftersom det brukar ligga lamm på vårt bord, dock inte som vi sitter och smaskar på då men styckar i alla fall. Eftersom lillebror fortfarande inte fattade vad vi fiskade efter så frågade vi om vi äter gris. "Ja, man äter grisköttet" sa han då, "jamen äter VI gris?"  "Ja vi äter grisköttet" höll han fast vid och jag frågade om han äter mormors korv. "Nääää" sa han, "varför" frågade jag då, "Det är gris" svarade han, "jamen äter vi då gris?" och då kom "NEJ"  och motfrågan varför vart för krånlig så vi bordlade frågan.

 

Så summan av kardemumman vart att här äter vi inte varg, vissa äter igelkott men ingen äter gris.

Vart påmind om att vi inte alls firade nyåret på detta sätt som jag skrev om, så firade vi 2011 juh!! Förvirrad som vanligt, vi firade tillsammans med andra araber och diverse människor i fjol, likasinnade och knasiga som oss samt så firade vi en vän som fyllde 30 år på årets första dag 2013. Så.... då var detta dementerat och klargjort, bara så ni vet liksom.

Trots att bloggen inte har funnits så länge så har i alla fall familjen Arabsson funnits ett tag, närmare bestämt 10 år. Det kom sig att jag och storasyster var en helt vanlig liten Svensson familj och så anslöt sig araben till oss och vips var vi en mini Arabsson familj. Den tillökades med lillasyster och lillebror och nu sedmera svärsonen. Så när en Svensson familj ansluter sig till araber så blir det ju helt enkelt en familjen Arabsson, hänger ni mer??

 

Så här kommer en liten återblick på familjen Arabssons år 2012.

 

 

Det nya året firade vi in hemma som vanligt, min kära vän var här och förgyllde våran annars tama kväll, hon är nog min ända vän tror jag, i alla fall den ända som orkar spendera mera än en timme med våran familj.  Maken gjorde creme brulee på ett lite annorlunda vis och lillebror som är livrädd för raketer och håller för öronen medans tårarna rinner, var minst lika rädd för sin pappas sätt att tillaga creme brulee. ;)

Resten av månaden kantades av födelsedagar till höger och vänster och vi är sjuka mest hela tiden. Maken och storasyster åker till Algeriet där den unga ljuva kärleken spirar. (Tur den spirar för någon i familjen.) För första gången får hon uppleva att behöva ta på tjocksockar och tröja där nere, det vill jag också göra, man kan ju klä på sig men inte klä av sig skinnet direkt.

 

 

 

 

Vi är ännu mera sjuka och så "firar" vi alla hjärtans dag. ♥ Min romantiske make önskade mig Glad Påsk och istället för en gullig lapp så hittade jag denna:  "Jag har tagit ditt visakort." Japp, romanstisk så det smäller om det är han. Tur jag har barnen som bryr sig om deras kära mor. ♥

 

 

 

Jag börjar planera för semestern, har storslagna planer om kuligheter men som alltid brukar våra semestrar mest vara rätt kaotiska. Vi fortsätter att vara sjuka här hemma och makens födelsedag passerade utan större ståhej, fick inte jag nåt så får inte han nåt! Men vi kan se att våren är på ingång.

 

 

 

 

 

Maken och storasyster åker till Algeriet IGEN, va faaan.... jag då!!!! Lillasyster fyller år i omgångar och vi firar Påsk. Fördelen med att maken är borta så kan vi fira på ett riktigt traditionellt vis utan att han ska läga sig i. Så äggjakt och hela köret och kalasande i dagarna tre. Tackar återigen min fina vän som står ut med oss och ger mig en hjälpande hand. Tror att hon fixar detta så bra för hon har en egen arab där hemma. ;)

 

 

 

 

Vi bygger en koja till barnen, makens storslagna verk, karln har storhetsvansinne, vad hände med en liiiten enkel koja? Jag och lillasyster åker på scouthajk och jag svär ve och förbannelse för min dåliga kondition, svettigt att inte hinna med en skock småungar. Storasyster tar på sig studentmössan med resten av stans studenter och jag svettas bara jag tänker på den kommande studenten.

 

 

 

 

Månaden då allt händer, skolavslutningar, bal, student, semester och första midsommaren på flera år som vi firar alla tillsammans. Jag bokar stuga till en mysig Dalasemester, är för sent ute och får ta det som finns, detta kommer inte sluta bra!

 

 

Semester på riktigt..... fem personer i en stuga på 12 m², regn, regn och åter regn. Lillebror som startar trippen med hög feber och en tråkig camping utan nåt att göra på. Dalarna är inte som jag minns det från min barndom men tomteland var bra, tills vi vart dyngsura av regnet. De resternade veckorna av semestern bjöd i alla fall på lite sol och bad som tur var. Ännu ett år funderar jag på varför jag är ledig tillsammans med barnen i SJU veckor????

 

 

Vi väntar och väntar, firar Eid och slaktar lamm, JA vi slaktar HALAL!!

 

 

 

 

Han kommer!!! ♥  Och vintern kommer, mera och mera och ännu mera. Maken skottar och skottar och bygger och bygger tills han får magkatarr. Sen blir vi varse om att hästar är en frukt som inte finns.

 

 

Och så kommer då tillslut julmånaden, maken må vara stressig året runt men just i december får han magsår och ser alla pengar rinna genom varje lite springa, januari fortsätter ju med födelsedagar så han ser ingen stopp på rinnandet alls. till slut blir han galen och kräver att ALLA slutar att handla och kunde han skulle han ställa in julen och alla födelsedagar. Men vi får jul, en sån där knasig Arabsson jul som bjuder på allt från traditionellt svenska saker till egna nyinförda traditioner. Men vi får jul och barnen har det bra och det lider ingen nöd på dom att vi inte berättar historier om lilla Jesusbarnet (Som säkert ALLA familjer gör för det är väl därför vi firar jul!) eller inte äter skinka. Vi beter oss nästan som en helt vanlig familj fast ändå inte, vi är liksom lite för mycket arabiga av oss men det är liksom det som är charmen med denna galna familj.

 

 

 

Gott Nytt År på er alla Önskar Familjen Arabsson. ♥

Maken: Jobbar du i morrn?  (Spelar ingen roll om jag har sagt hur jag jobbar 1000 gånger som kommer han aldrig ihåg det ändå.)

 

Jag: Nä.

 

Maken: I övermorrn?

 

Jag: Nää jag är ledig hela helgen.

 

......... Nu blir det tyst i ca 10 minuter, till saken hör att vi inte direkt pratar med varandra för tillfället, vi kör liksom "tigerihjälvarandra" leken.

 

Maken: Jag lagat mat vill duha?

 

Jag: Det var snällt, ja tack, jag är hungrig.

 

Maken:Järta och mågen  (På svenska betyder det hjärta och mage)

Maken: Jäte gåt chickling magen (jätte gott, kyckling mage)

 Jag: Nej tack, jag tar en macka istället.

Maken: Du vill ha?

Jag: Nej tack, det kan du och Zaki äta.

 

Han försökte ju i alla fall..... men tysta leken fortsatte när jag kom hem ändå.

 

 

 

Här har julen, nyår och alla mellandagar passerat, inte helt obemärkta men rätt lagomt hysteriska i alla fall. På julafton fick jag den stora äran att förbereda inte bara en arab utan två styckna. Att få dessa män som inte firar jul att förstå att vissa rutiner gäller på julafton och att man klär sig snyggt, ja det är inte ett helt lätt jobb, och då storasyster tillbringar mest hela dagen hos sin pappa så var jag helt ensam med detta jobb i år, svettigt. Men det gick, rätt bra också. Sen underlättade det att småaraberna var snälla och rätt lugna hela dagen, det var inte förrens efter maten som tjatet började och det kan man liksom ta med tanke på att dom varit uppe sen kl 8! Jag vaknade dock på natten av att lillasyster stod böjd över lillebror och var i hög färd att väcka honom för att Tomten hade ju minsann varit här med paket, jag bara fräste lite lätt: "-Vad gör du??" och hon pep till svar: "- Jag har inte väckt honom jag bara...." Sen pep hon in till sitt rum och somnade om. Ja vad säger man, julpirr i magen. :)

 

Kalle Anka såg vi och trots saker som tagits bort, som helt klart är invandrarnas fel...., precis som pepparkaksgubbar och allt annat, ja, allt är invandrarnas fel! Men det gick det att kolla på Kalle Anka ändå, vi överlevde dessa små missöden och julen var sig lik trots invandrarna... ;) Julmiddag åt vi med, kalkonen ersatte julskinkan som vanligt och allt annat grisigt på bordet ersätts av kycklingkorvar eller annat grisfritt, det går också jättebra, vi överlever varje jul. :) Synd bara att svärsonen som är nyanländ invandrare inte får alla dessa pengar som det skrivs om att alla invandrare får, han står här helt utan en endaste liten sekin och vi försörjer honom, undra vart alla pengar är.... kommer dom kanske nerdimpande i brevlådan en vacker dag!

 

Jultomten kom också, vet inte riktigt om han var lite rasistisk eller bara okunnig, men han påpekade att det pratades konstigt, kanske vi ska ge tomten en arabiskakurs tills nästa år, han ska väl ändå kunna alla språk! ;) Men tomten gillade småaraberna iaf och det var väl tur och till synes så hade dom nog varit snällast under året också om man kollade på julklappshögen, nåt måste ha gått fel när Tomten kollade igenom sin snäll lista.

 

Ja så Julen är över och igår var det dags för lite nyårsfirande, ja tänka sig.. vi firar nyår också, hepp!! Vi hade en kombofest för nyårsfirande och 30 års fest, en mycket lyckad kväll. Det är så skönt att omge sig med mestadels araber och muslimer för då känner vi oss liksom lika alla andra, alla är lika galna om man säger så, men även de svenskar som var där var också galna men det behöver dom väl antagligen vara för att orka omges med en massa galna araber. :) Haha, fast maken umgås allra helst med helt vanliga svenskar om han själv får välja, ja så kan det vara.

 

Lillebror har lyckats att efter tredje gången gillt bli av med sitt nappberoende, detta var som sagt tredje gången han gav Tomten sin tutte och denna gång lyckades det, vet inte om det berodde på att tomten var skrämande på nåt sätt eller om han bara var väldigt övertygande att tutte inte var bra, men nu är han tuttefri, wooop, wooop.

 

Ja så var detta stök över för familjen arabsson och ett nytt galet år är påbörjat, spännande.

 

 

 

Vår nye familjemedlem (som jag inte vet vad jag ska kalla än) har börjat gjort sig hemmastadd och sakta sakta börjar alla nya ord ramla in. Lillebror som inte bryr sig att...... (svågern benämner vi honom då... )  inte kan svenska babblar på för fullt, på svenska då. Jag säger till lillebror "-Du måste prata arabiska med honom för han förstår inte svenska." "-Johoooo" säger lillebror glatt "-kolla här då "och säger till svåger: "-Säg pizza" och sen jublar han glatt när svågern säger pizza, "-Han kan visst svenska." Sen att pizza är lika i princip överallt i världen bryr han sig inte om. Men så försöker han sig på ord som "gräsklippare" "traktor" och  "bolibompa" men nöjer sig fortfarande med att svågern säger pizza och därmed kan svenska.

 

De unga lyckliga tu har "flyttat" ut i friggeboden och därmed kan man ju tro att det är lugnare här inne men så är det inte. I och med att dom tog sitt pick och pack dit ut så fick jag en snilleblixt att byta runt i rummen, barnen fick varsitt och jag och maken fick tillbaka vårt gamla sovrum. Att jag trodde detta skulle gå på en grisblink var väl lite galet, att dagarna innan första advent dra igång detta var en mindre bra ide, jag kan lova att jag under dagarna tre var rätt hysterisk milt sagt! Men nu är det hyfsad ordning, så hyfsat det kan bli i detta kollektiva boende.

 

Numera kan vi inte åka någonstans utan två bilar, bara att gå på luciafika på dagis gör att vi tar upp större delen av lokalen, och när vi går ut och käkar eller fikar hörs vi mest av alla, ja nu är vi en stor lycklig arabisk familj som syns och hörs ännu mera än vanligt. :D

 

 

Med allt prat om Israel i dessa dagar kom jag på en incident som hände för länge sedan. Lillasyster var bara 3-4 år och vi hade varit på drakborgen och lekt och det var första måndagen i månaden så när vi gick där så hördes testlarmet. Lillasyster stannade upp och spärrade upp ögonen och utbrast: "-Mamma, vad är det som låter?" Jag förklarade vad det var och trodde det var bra så men så utbrast hon igen: "-Nää det är judarna som kommer och dödar oss."

 

Jag kan nog ana vem som ligger bakom detta, vem som har satt griller i huvudet på henne och jag är helt emot det. Vi kan gärna förklara vad Israel gör och hur dumt det är men jag vill inte uttala mig om att det är judarna, lika lite som jag säger att alla zigenare stjäl. Vi vill inte höra att alla muslimer är terrorister och kvinnoförtryckare lika lite som en jude vill höra att denne är mördare, för man drar bara inte alla över samma kam, så enkelt är det! 

 

Så visst var det en rolig liten händele men samtidigt en snevriden syn, dock var hon en liten tjej med ett litet förståd då, hoppas förståndet på henne blir större än hennes fars. ;)

 

 

Igår var jag på bio, jag och tre tjejer till. Tre av oss har läst böckerna och en av oss två..tre..fyra...ja många gånger, vem den nörden är tänker jag inte berätta. Så där sitter vi fyra riktiga twilight fans och var förväntansfulla som få riktigt så där fnittrigt förväntansfulla till gränsen på löjlighet. Filmen börjar, den är bra, lite som jag saknar men riktigt bra och så kommer det förväntansfulla slutet och där händer någonting.....andan gick ur mig, jag måste ha sett riktigt fånig ut där jag satt med gapande mun, absolut ingenting stämmer.... miljarder tankar snurrar i huvudet, har dom gjort om slutet?? Finns det två slut? Finns det en andra bok som jag har missat? Kom att tänka på en kommentar att det var ett dåligt slut, klart det blir ett dåligt slut om dom har gjort om filmen, storasyster som sitter bredvid mig frågar diskret: "-Dör han i boken?"  "-Nääää" säger jag och fem minuter senare frågar hon igen: "-Men dör han i boken då?" "-Men nääääää, ingen dör, det blir ingen fight, jag fattar ingenting" Tilläggas kan att storasyster har läst böckerna men var så förvirrad så hon trodde att hon hade missat nåt. Tjejen bredvid storasyster blir tårögd, den fjärde tjejen som inte läst böckerna mummlar att det är äckligt och jag ser hur folk börjar att skruva på sig och det börjas tisslas och tasslas, vad hände??? Jag vart riktigt förbannad, tänkte nästan gå, hade inga som helst tankar på vad det handlade om, helt sjukt. Jag var totalt tom i skallen och lade inte alls ihop ett plus ett och om man tänker efter var det rätt logiskt det som hände, ingen dog det var bara en vision om vad som kunde hända, phuw.

 

Slutet gott, allting gott, men nu är det slut... för gott, snyft. :´(

 

 

Man skulle kunna jämföra vår familj med Jurassic Park, en salig blandning av människor, stora, små, helblodsaraber, halvblodsaraber och helsvenskar. Sex olika viljor, sex starka viljor, jag skulle lätt kunna laga sex olika måltider varje dag till både frukost lunch och middag om jag nu vore en snäll hönsmamma (förlåt, dinomamma) men eftersom jag inte är det så göra jag inte så heller utan alla får äta av vad som ställs fram och det uppskattas inte jämt.

 

Precis som i en dinosaurieflock så bråkas det mycket och trots att de stora bestämmer över de små så betyder inte det att de små inte försöker kaxa upp sig och göra sin röst hörd, det händer ofta, allt för ofta.

Det börjar lacka mot jul, eller advent i alla fall. Jag ÄLSKAR jul, varje år ser jag fram emot en mysig julhandel, städande med julmusik i högtalarna, baka lussebullar och göra pepparkakshus. Jag älskar barnens förväntan och längtan. Jag älskar när vi gemensamt klär granen och pyntar med alla tomtar och tänk bara julaftonsmorgonens mys, med god frukost och sen lite småpyssel under dagen. Den traditionella promenaden till blomsteraffärn och köper de traditionella tulpanerna till mamma, ja jag älskar julen.

 

 

↓

↓

↓

↓

 

Den mysiga julhandeln brukar vara mysig i ca 20 minuter sen är jag totalt hysterisk för jag hittar inte det jag vill ha. Julstädningen hemma brukar sluta med att hela hemmet är upp och ner vänt och jag får hålla på 17 timmar längre än vad jag hade tänkt. Sen när jag väl ha fått upp den jäkla granen, JA vi har konstgjord gran, mest för att slippa barr överallt men kan nån tala om för mig hur en fejkgran kan barra?? så när barnen har krossat sisådär tio kulor var förvisar jag dem till soffan om dom inte redan har lessnat på skiten sen står jag där ensam och sliter tills svetten börjar att rinna.

Tomtarna brukar jag slänga upp i en fikapaus typ, känner att jag är rätt rädd om vissa så jag vill inte se dom lida tomtendöden och ligga på golvet i miljarder små skärvor. Bakningen likaså brukar jag fixa själv däremot pepparkakshuset har jag gett barnen fria tyglar med numera, det är inte lätt men jag försöker inte att lägga mig i och tittar förfärat över axeln och ser allt klet och att det inte alls dekoreras som jag vill.

 

Men nu har vi kommit till dan före dopparedan, allt är klart.... eller inte... jag står antagligen i år igen och slår in alla hundra julklappar och inslagningarna blir fulare och fulare. Sen skriker jag åt höger  och vänster att ingen får stöka till, det är ju för sjutton julafton i morgon och då ska allt vara perfekt.....för vem?? Tomten?? Detta är ju galet!

 

Julaftonsmorgonen är barnen glada för paketen i sina strumpor, vi äter en mysig frukost och sen börjas det, tjatet, "-Mamma, när kommer tomten" "-Mamma, hur mycket är klockan, kommer han snart" Ja det blir många långa timmar innan tomten kommer och varför man ska titta på Kalle Anka varje år och äta samma mat varje år är inget dom förstår. Och maken förstår fortfarande inte varför han måste ha vitskjorta på sig och komma i tid, samma sak varje år, kif kif som man säger på arabiska och ändå längtar jag dit varje år.  Dessutom brukar det vara svinigt kallt på julaftonen så den korta promenaden till blomsteraffären brukar kosta mig en tå eller två och min redan så tunna plånbok sugs därefter innåt för så hutlöst dyra är tulpanerna då, men fortfarande....jag älskar jul och allt stök runtomkring.

Eftersom jag tydligen inte tyckte att det räckte med araber här hemma så tog jag hit en till, känns rätt bra att befolka ön med mera muslimer. :)  Nu är det ju inte så att jag helt sonika gick ut på gatan och hämtade hem vem som helst nä det är makens bror som har kommit hit till oss, min svåger aka svärson.... jaja, invecklat värre.

 

Vår "nye" familjemedlem är en ståtlig ung man som kan uppfattas som en lugn och trevlig prick, det är han också men han är lillebrors namne och jag kan lugnt påstå att lillebrors humör inte bara är efter sin far utan han är mycket lik sin farbror i sättet. Kan hända att man kan jämföra maken och hans bror med skönheten och odjuret...

 

Kommer ni ihåg låten med Pet shop boys: Opportunities, där sjunger dom: "I've got the brains, you've got the  looks" jag brukar fråga maken vart han kommer in där.... jag menar flera av dina syskon har utseendet, några har hjärnan men vad har du?? Tur han har lite humor för annars hade man väl fått en käftsmäll eller nåt.

 

 

Kan ju tänkas att jag befinner mig i fel familj då men det är skillnad på kaos  och kaos. En sorts kaos hände i lördags när jag av någon underlig anledning tog med mig barnen in till birsta då jag hade lovat dom hamburgare på donken. Lillebror hade naturligtvit tagit på sig omöjlighetskostymen och betedde sig därefter. Redan inne på donken ställde han till oreda och förklarade tydligt för en dam att pappa var snäll men mamma var dum. Dum var jag väl för att jag försökte få med mig min son hem men som absolut skulle stanna kvar. Sen stack han iväg när vi andra skulle in på apoteket och lillasyster satte fart efter honom, då jag visste att det skulle bli liv så slängde jag åt storasyster mitt kort och drog efter de små. Lillebror gick ännu en gång in på teknikmagasinet (vilket han gjorde när vi kom in också) Jag tog honom i armen och skulle få med honom ut och då förvandlades han till en geleklump och låg plötsligt på golvet och kunde absolut inte stå på sina spagettiben. I ett försök att med en arm få upp honom såg det väl mest ut som att jag släpade honom kommer så passligt förskolans chef förbi och jag kände mig som värsta elaka mamman. Med en liten liten röst pep jag fram: "Du tror inte ni skulle kunna ha öppet dygnet runt hädanefter." Har ingen aning vad hon tänkte just då och det vill jag inte veta heller!!

 

Idag däremot var det ett annat kaos, för mig ett yberjobbigt kaos. Jobbade delat pass idag så jag for hem efter pass ett och tänkte röja undan lite men ångrade mig snabbt då det var FÖR rörigt hemma så jag sket i det och tog en fika istället. Redan här börjar mitt humör att dala då jag hatar stök. Jag bestämmer istället att åka till en arbetskompis som också har delat pass och gör mig redo att åka. Under tiden har storasyster babblat om löshår som hon vill beställa och jag frågar naturligtvis om det är nödvändigt, vilket det absolut var. Hon pratar priser, frakter, avbetalning och jada jada, jag lyssnar med ett halvt öra eftersom detta intresserar mig föga och hon surnar väl till. Alltså förlåt, men jag har glömt bort hur det var i den åldern och hur jäkla sur man kan bli på sin mamma...!!

 

Ingick en deal med henne, allt frid och fröjd men då ringer maken och ber mig om det ena och andra och jag känner hur jag surnar till ännu mera. Varför är det alltid jag som ska fixa allting för, fixa era egna jäkla saker och LÅT MIG VA!! Men snäll som jag är fixar jag och sen åker jag för att byta bil med honom och sen iväg till min vän, tack å lov för lite lugn och ro och många skratt innan jobb igen.

 

Det här var väl inget kaos tycker ni då, men jooooo... för mig är det så. Jag har liksom planer i min skalle som jag följer och när andra lägger till en massa saker blir jag sur och då uppstår kaos och jag känner att det blir för mycket, det är just därför jag näst intill vägrar planera en massa saker på helgen när jag är ledig för då vill jag bara vara ledig och ta dagen som den kommer.

 

Sån är jag och det erkänner jag också.

 

 

Har ni nån gång försökt att bryta sönder ett bankkort? Ja då vet nu hur svårt det är men min man har lyckats med det och inte bara i två delar, nej i tre delar och på längden! Frågar man han hur så vet han inte vad han gjort men nåt säger mig att man inte ska ha kortet i jackfickan när man jobbar. Så igår fick jag mitt nya kort och invigde det med att tanka och det gick ju bra. Så när jag senare gick på ica hade jag inga tankar på att det skulle bli strul.

 

Jag tog med lilleman (som jag hade haft en lång diskussion med innan att han inte skulle få köpa någonting och inte åka bilen) vet inte varför jag trodde att han skulle sköta sig för man kan ju hitta på annat. Under den ca 20 minuters långa/korta vistelsen hann han med att försvinna tre gånger, tryckte ut sjutton lappar från apotek/tobaks apparaten och bråkade med grindarna och hindrade alla som skulle gå in genom dom. Jag som stod fast i kassan kunde inte annat än att behålla lugnet och torka bort svetten i pannan.

 

Efter första försöket att betala så gick det inte, jag testade två gånger till men det medgavs ej. "-Men vad är felet" undrade jag. Och den gängliga unga killen i kassan sa med ovanligt hög röst: "-Det finns inga pengar på kortet." Jag som redan var stressad över lillemans upptåg och som för stunden inte syndes till vart rejält irriterad och fräste tillbaka: "-Men lägg av, det finns hur mycket pengar som helst där, det måste ju vara fel på apparaten." Jag förklarade att kortet var nytt men att jag nyss tankat och då fungerade det. Men killen (som nu förvandlats till ett oförskämt monter i mina ögon) fortsatte att säga att det inte fanns pengar på kortet. Jag sa att jag skulle gå och ta ut pengar runt hörnet och kön bakom mig hade vuxit och lillebror var borta, slängde ihop varorna och gick och letade min lille son som stod och tryckte ut lappar för brinnande livet, släpade ut honom till bankomaten och vände huvudet två sekunder och så var han borta igen.

 

Väl inne i affären stod han och dirigerade alla i dörrarna och här kunde man tydligt se på vissas miner att jag inte hade uppfostrat min som speciellt bra. Trängde mig före i kön och skulle betala mina varor, tur man är tjenis med alla på denna lilla ö. "-Jasså, funkade det att ta ut pengar" sa då den lille skiten i kassan. "-JAAAA för det FINNS pengar på kortet" sa jag och tröck upp kvittot i ansiktet på honom, "-Ta och kolla upp felet på din kassaapparat istället du" fräste jag. Tror ni jag kunde betala sen.....nejdå, då fick han inte till betalningen på mitt parkerade kvitto utan fick ropa på hjälp medans irriterade människor vred sig bakom i kön. Här tror jag killen i kassan var svettigare än mig. Så jag fick helt sonika byta kassa och göra om allt med en betydligt mera förstående dam som bad om ursäkt för allt strul. Så idag måste jag dit och kolla om det funkar annars går jag in på banken och skäller på dom.

 

Varför går inte allt bara problemfritt för mig?

Jag: Nu har jag feber igen.

 

Maken: (Får ut ett konstigt ljud liknande en fnysning)

 

Jag: Du bryr dig aldrig när jag säger att jag mår dåligt, tror du jag ljuger eller?

 

Maken: Näää (småflinar) jag menade inte åt dig.

 

Jag: Nähä du, men attans när du är sjuk, åååå så sjuk du är.

 

Maken: (Bara flinar)

 

Jag: Du är hopplös, jag ger upp.

 

 

Något senare kommer han in i rummet med en kaffekopp, stirrar storögt på den kopp som redan står där och utbrister: "Har du redan tagit kaffe" (Som den kaffetunna jag är borde han ha förstått att jag redan hämtat kaffe som jag bad honom fixa en timme tidigare.)

"Jaa, men du kan ta ut den tomma koppen och diska den med det andra du dragit fram."
Lite försynt sätter han upp ett finger och nästan viskar fram: "Jag har ett sår, jag kan inte diska." "Du har vad" frågar jag, "Jag har skurit mig" svara han med ett fånigt leende som lyser upp hela ansiktet. "Ja, säkert medvetet också." fnyser jag fram.
Maken: (Flinar fult och går.)

 

 

Idag fick klockan ringa 15 minuter tidigare i hopp om att få barnen klara i tid, lyckades det? Absolut inte! Kampen om en stressfri och lugnare morgon fortsätter.

Men jag får väl vara glad att maken kommer upp själv numera, oftast i alla fall. Jag får fortfarande påminna om att ställa klockan och ibland får jag säga till att den har ringt, men inte varje dag och det är ett framsteg vill jag lova.

 

Efter helgens 4 års kalas vart det en massa gosaker kvar, bra för maken som älskar gosaker. "Rör bara inte barnens godis" sa jag åt honom och han lovade dyrt och heligt att inte röra det. Jag trodde inte heller att han hade gjort det men så såg jag att det bara var en skål kvar, så ett barn har blivit utan godis, snyggt jobbat araben!!

 

Vi väntar ju tillökning i familjen, yttligare en arab ska ansluta sig till våran lilla skara, nej, nej... jag är inte gravid utan det är en vuxen arab som kommer, närmare bestämt makens bror. Jag brukar fråga maken vad som gick fel när just han föddes, alla hans syskon är fullt normala människor och så har vi då just maken..... så jag hoppas hans lillebror har bättre inflytande på honom än vad jag har, och om maken tror att han ska styra och ställa över sin bror så tror han fel, helt fel. Vi ska minsann visa honom vem som bestämmer här hemma. Men så kommer mina funderingar över hur det ska bli med yttligare en arab i familjen, två fullblodsaraber och två halvblodsaraber och så jag och storasyster...kan detta hem bli stökigare än det redan är? Ja det återstår att se.