Livet hos familjen Arabsson

Började dagen med ännu en härlig sovmorgon, barnen är så snälla när dom vaknar, dom är gosiga och sitter snällt och tittar på tv tills dom bestämmer sig för annat. DÅ är dom inte lika gosiga längre och vi vuxna får ett brutalt uppvaknande.

Vid frukostbordet börjar dagens första retningspass, de små retar varandra och det slutar alltid med gråt från lillebrors håll. Tjatet på att lillasyster ska äta sin frukost håller på tills vi har tryckt i henne mackorna så hon kommer står sig ett par timmar i alla fall, med lillebror rasslar mackorna ner utan tvång, den ungen skulle kunna leva på formfranska och kaviar lätt.

 

Då vädret inte visade sig från sin bästa sida bävade jag för en dag inomhus men maken kom på den briljata iden att åka till IKEA. Jag övervägde att stanna hemma, tänk er ett tyst hus, en kopp kaffe och en bok, underbart. Men så kom tanken krypande på att maken kanske hade spenderarbyxorna på och det ville jag inte missa så till IKEA begav sig hela familjen.

 

Barnen slängdes in i bollarna och vi försökte muta personalen att de kunde få vara där i tre timmar men dom var benhårda. Men en timme i lugn och ro får väl också ses som en lyx antar jag.

Visst hade jag rätt, maken hade rätt sorts byxor på sig så det var bara att langa i vagnen. Eftersom han handlade till den kommande resan till Algeriet så brydde han sig inte om vad jag kom dragandes med tills han och storasyster kom på min genialiska plan, så efter det var jag liiiite försiktigare. Jag tex valde bort det stora kakfatet som storasyster tyckte va fult och valde den stora skålen istället, för visst behövde jag en till skål. Sen behövde jag ljus, det blir ju snart mörkt ute, och en ny termoskanna (den behövde vi på allvar!) Sen vet jag inte om svärmor behövde allt som maken handlade men det får han stå för.

 

Tiden går fort när man har roligt, timmen för barnens hämtning slog och vi tog en fika för att stilla deras hunger och andra behov. På restaurangen gladdes jag åt att andras barn ställde till oreda och INTE mina. Resterande shoppingturen gick förvånansvärt bra förutom några smärre katastrofer som en ivägslängd vagn som hamnade rakt på mig och lite kurragömma bland gardinerna men inget gick sönder och ingen mera vart skadad.

 

Men när vi kom hem bröt helvetet lös, piff och puff har bråkat oavbrutet hela eftermiddagen och kvällen sånär som en halvtimme ute på filten. Nu har jag både sålt barnen och skänkt dom till välgörande ändamål men inte vart dom snällare för det. I morrn är det söndag och sista dagen på första veckans semester är klar, nu återstår bara fem långa veckor och maken ska börja jobba på måndag, tror inte mina nerver kommer att hålla för detta.

 

 

Kollar man på Wikipedia vad det står om raggare så kan man läsa detta: Raggare, av ragga (i betydelsen "söka sexuell kontakt med någon", ursprungligen åkarslang för att "köra ett lass"), person som tillhör viss motorburen subkultur. Raggare har funnits i Sverige sedan 1950-talet och är vanligast i glesbygd och på mindre orter. Förekomsten minskade under 1980- och 90-talen, men har ökat väsentligt därefter. Raggare brukar ofta delta i bilcruisingar.

I min ungdom gillade jag att åka raggarbil och cruisa omkring, har varit på otaliga cruicingar och träffar men inte för bilarnas skull eller raggarnas skull, det var väl mest för att dom jag umgicks med gillade bilar. Själv bryr jag mig inte ett dugg om vad jag åker i bara den går och inte krånglar. På de träffar vi var på så måste jag  säga att raggarna är ett trevligt folkslag, de gillar att öla och skråla men är vänligt sinnade.

 

Och varför pratar jag nu om detta då?

Jo.... i Leksand finns det många raggarbilar, sen skulle jag nog inte vilja påstå att människorna i bilarna är raggare, kanske nån enstaka men inte dom vi såg i alla fall. Det verkade vara nån form av cruising där när vi kom och stråket gick förbi våran camping så att försöka ta sig förbi dessa stora fordon på de minimala vägarna var inte helt lätt så vi fick snällt åka i ledet som bestod av fulla ungdommar som tävlade om vem som visade mest hud, kastade burkar längst och skrek fulaste ordet, inte direkt raggig attityd enligt mig. Sen tutade dom järnet varje gång dom passerade campingen och om vi säger att det var 100 bilar som körde runt några gånger i ca 3 timmar så kan ni gissa själva hur det lät. Men dom verkade ha trevligt i alla fall de små liven, men nog borde dom få gå i en raggarkurs så dom lär sig att bli riktiga raggare tycker jag.

Med packningen? Ja åt pipsvängen, hade ni trott annat? Har packat upp massvis med oanvända kläder.

Med tiden? Ja inte kom vi iväg så tidigt som jag trodde och med sjutton kisspauser, matavbrott och ett flertal raseriutbrott så anlände vi någonstans där mitt i mellan. Receptionen stängde 21 och jag hade tippat på runt midnatt så 22.30 är ju mitt i så illa var det väl inte, och damen i receptionen väntade snäll på oss efter vi ringt några gånger och meddelat vår position.

Körde vi fel då? Jajamensan, men vi skyller på kärringen i gps:en, hon luras ju bara hela tiden, släng ut na.

Men Tomten var snäll, och han hälsade oss välkomna till tomteland.

Och man kan ju inte annat än känna sig hemma när man ser dessa sötingar.

Sen var väl detta inte direkt välbehövligt men de små var stormförtjusta.

 

Jag har alltid tyckt att det ser så jäkla supetöntigt ut när två vuxna människor, förmodligen med vuxna och utflugna barn, sitter på varsit solstol tryckt intill husvagnen eller för all del, husbil som det ska vara nu. De sitter med en kopp eller ett glas i handen och stirrar bara rakt ut. Men skaffa er ett liv, tänker jag alltid när jag ser detta. Hur roligt kan det vara att bara sitta där och stirra?? Men vet ni vad!! Efter dessa dagar är det precis vad jag också vill göra, tänk att bara få sitta där med en bok och min kaffekopp och bara vara. Förmodligen kommer tanken på skilsmässa betydligt färre en tio gånger om dagen och tanken på att googla fram närmaste sommarkollo skulle inte behöva infinna sig. Man kan hyra en kanin över sommaren så varför inte hyra ut ett barn eller två?

 

Det var väl inte min smartaste ide att trycka in fem personer i en liten stuga på 12 kvadratmeter, jag borde ha förstått att katastrofen var ett faktum. Barnen är inte så små längre och behöver större yta och betydligt mycket mera att sysselsätta sig med. Den annars så lugna campingen fick sig ett brutalt uppvaknande när familjen Arabsson stormade in och de pustade säkert ut i morse när vi for därifrån. Allt från vattenpistoler, tjutande leksaker och jagande av fåglar roade de sig med. Väl hos tomten gick det lite lugnare till men när då regnet bröt lös och vi var tvungna att vara inne i stugan några timmar kände jag att nu får det vara nog, inga mera semestrar där vi inte har fullspikat från tidig morgon till sena kvällen så de somnar helt utmattade på kvällen.

 

Jag kan summera dagarna med dessa ord: Helt galet, som vanligt!

 

Semesterns låt är i alla fall denna:

 

 

 

Semesterns bästa var när lillasyster inne på toan släppte kommentaren, precis när en medelålders dam kom in: "Mamma, det luktar lammkött här"

Jag och storasyster vek oss av skratt och undra vad damen tänkte.

 

 

Ja nu har jag officiellt semester, den fick inte den start jag hade hoppats på men den är här i alla fall. Hade varit roligt att få jobba idag och glida ut vid tre tiden och önska alla en trevlig sommar. Istället fick jag springa mellan packning, tvättsugan där allehanda nerkletade saker tvättats, försökt att förse familjen med diverse matintag och gett lilleman alvedon. Han gonar i soffan nu och jag anar att han kommer att sova sig ner ända till Mora.

 

Bilen är packad och proppfull, ja jag visste att det skulle blir så och ändå är det några små väskor som ska in, men inväntar maken som är packningsspecialisten i familjen. Han lär bara morra och ta ut allt och börja om från början. Så bara han dyker upp så far vi, kan hända att vi når målet till 21 ändå, hurra!! har vi tillslut lyckats komma iväg i tid!?!?

 

Nån internetuppkoppling lär det väl inte vara frågan om så vi hörs och syns när jag kommer hem på tisdag. Hade så gött allihopa och tare lugnt, för det ska vi.

I morgon jobbar jag sista dagen innan semester och jag försöker verkligen förkorta dagen eller bli ledig helt. Vi måste komma fram till stugan till kl 21 och jag vet att det inte tar lång tid att åka ner till Dalarna MEN jag känner min familj. Har vi nån gång åkt någonstans utan att kämpa mot tiden? Att ta sig till båtavgångar är en evig kamp mot tiden och ibland har vi hunnit nätt och jämt. Jag kommer aldrig glömma när vi var på autobahn i Tyskland och bensinmätaren lyste rött, vi svängde av vid första bästa avfart och skulle leta en mack men hamnade i ett industriområde. Vi försökte fråga oss fram men tyvärr är inte alla tyskar så hjälpsamma mot araber, men vi hann fram till båten med 30 minuter till godo. Även när vi var i Algeriet en gång så kom vi så sent att hamnpersonalen vart sura men att vi ändå fick vänta tre timmar innan båten avgick är en helt annan historia. :D

 

Jag är värsta tidsfacisten, jag är alltid i god tid till jobbet eller vart jag nu ska, oftast mycket tidigare än jag behöver, medans maken är precis tvärtom. Om han åker bort och jag frågar när jag kommer hem får jag alltid svaret: "Det går fort, max en timme." Ja då vet jag att det blir MINST tre timmar. Varför inte bara svara som jag gör när jag får frågan om när jag kommer hem. "Jag vet inte, men räkna med att jag blir sen." Då slipper man sitta och vänta och man slipper bli sur. ;)

 

Men jag är van med den arbiska tiden, en svensk timme är tre arabiska, när man är i Algeriet så märker man snabbt att det finns absolut inget tidsperspektiv över huvud taget och är inte det konstigt så säg, dom borde ju vara världsbäst på att hålla tider med tanke på att dom ber fem gånger om dagen och dessa tider håller dom benhårt på, men andra tider.... ja det existerar inte.

 

Såååå, nu är frågan... kommer vi att komma fram till campingen före kl 21?? Skulle inte tro det, och just därför vill jag sluta tidigare i morgon så allt är klart när familjen kommer hem och vi kan sticka på studs. Nu har inte maken ens bytt däckerna på bilen vi ska ha så jag blir inte förvånad om han ska göra det efter jobbet i morgon. Jag räknar kallt med att komma hemifrån strax efter kl 16, sen ska det käkas efter vägen, det blir ett antal kisspauser och så kör vi säkert fel några gånger (Joooo vi har en gps!!) lite bråk och lite stök så jag hoppas receptionen förbarmar sig över oss när jag ringer kl 20.55 och frågar om det är ok att vi kommer runt midnatt.

 

 

När man hör ordet semester så tänker man på sol, värme och bad. Underbara dagar fyllda med lek och skratt och ljumma kvällar där man sitter ute och myser lite så där romantiskt medans barnen leker och skrattar en bit bort. Jag ser sex härliga veckor framför oss, sovmornar och sena kvällar och man tar dan som den kommer.

 

För hur härligt det än låter så blir det sällan så, dessa sovmornar gör mig bara tröttare och inte alls glad och pigg. Det är ju ingen hemlighet att barn bara är glada och snälla så länge de blir roade med allehanda saker för när minsta minut av tristess slår till ja då blir dom små  söta glada liven förvandlade till två arabiska halvblodashullliganer. Det ska bråkas och kivas så mycket som möjligt och ju mera mamman skriker desto värre blir dom. För det slår ju aldrig fel, när jag som mest vill vara med mina barn, efter jag tex har jobbat mycket eller som nu när semestern närmar sig, ja då blir allt bara fel, fel och åter fel och det slutar med att jag förbannar mig själv som tog så lång ledighet för att kunna vara hemma med barnen när jag i vissa stunder helst skulle vilja sitta på jobbet igen, i lugn och ro!

 

Badstransscenariot är en annan grej, efter att ha haft några sköna sommrar då lillebror varit lite rädd för vattnet och hållt sig till vattenbrynskanten har han numera kommit på att han kan gå ut tills han knappt syns mera. Det betyder att jag inte kan ligga uppe i vassen och gömma mitt valrossvita fläsk längre, nej nu måste även min filt ligga så långt ner på stranden den bara kan så jag har full uppsikt över HELA området då lillebror sällan befinner sig på samma plats mera än fyra sekunder åt gången. Sen all sand...... mmm passar inte direkt en städfantast att dra hem tjugotvå kilo sand efter varje strandbesök, men.. jag biter ihop, jag är inte 14 år längre och har inte oljat in mig i sololja så sanden fastnar och jag behöver inte heller ta in alla sandiga filtar utan dem slänger jag ute på gården så efter några veckor när det är slut på filtar och handukar ja då är det även slut på badandet också, om inte nån har lust att tvätta dessa förståss för jag gör det inte, jag har ju semester. :)

 

Men visst, för all del så kommer det några få stunder där man riktigt njuter av sommaren och då barnen faktiskt är små raringar, det är dessa tillfällen som man ser fram emot och som jag av någon anledning alltid tror att det ska bli jättebra. Men denna sommar kanske blir just så bra som jag hoppas på, bara skratt och glädje... eller vem försöker jag lura nu?