Livet hos familjen Arabsson

Befolka ön!

Kategori: Vardagen

Eftersom jag tydligen inte tyckte att det räckte med araber här hemma så tog jag hit en till, känns rätt bra att befolka ön med mera muslimer. :)  Nu är det ju inte så att jag helt sonika gick ut på gatan och hämtade hem vem som helst nä det är makens bror som har kommit hit till oss, min svåger aka svärson.... jaja, invecklat värre.
 
Vår "nye" familjemedlem är en ståtlig ung man som kan uppfattas som en lugn och trevlig prick, det är han också men han är lillebrors namne och jag kan lugnt påstå att lillebrors humör inte bara är efter sin far utan han är mycket lik sin farbror i sättet. Kan hända att man kan jämföra maken och hans bror med skönheten och odjuret...
 
Kommer ni ihåg låten med Pet shop boys: Opportunities, där sjunger dom: "I've got the brains, you've got the  looks" jag brukar fråga maken vart han kommer in där.... jag menar flera av dina syskon har utseendet, några har hjärnan men vad har du?? Tur han har lite humor för annars hade man väl fått en käftsmäll eller nåt.
 
Småaraberna här hemma håller igång som vanligt och den ena dråpliga kommentaren efter den andra haglar här. Härom dagen var lillasyster jätteelak och gick runt och skrek hysteriskt att alla hatade henne, det visste hon minsann och lillebror han fick alltid som han ville och inte hon. Detta hysteriska utbrott utmynnande sig enbart för att hon vägrade hjälpa lillebror med ett spel för hon själv var upptagen av ett annat, jag sa att jag fixar det själv (vilket jag inte kunde och höll på att sabba hela wii spelet) och hon fick stänga sitt spel och sätta sig med läxorna, då var det kört. Jag och storasyster satt mitt emot varandra och visste inte om vi skulle skratta eller gråta. Maken som var ute hörde bråket och kom in och lugnade ner henne på två röda, hur gör han??? Men några mjuka ord och så var ungen som förbytt och var som en helig ko helt plötsligt..... hallå.... det är väl mammans jobb att lugna ner barnen medan pappan ska vara hård och elak????
Lillebror satt och spelade under tiden och sa förnöjt: "Jag är snäll mamma, bra va"
 
Vi har inte heller fått nån större ordning på morgonkriget, maken väcker lillasyster och gör henne klar och i och med det har jag "bara" lillebror att fixa och det borde ju gå bra, BORDE!! Han är morgontrött som få numera och det är inte alltid han är så samarbetsvillig och när han väl är klar så börjar dom att bråka med varandra och det slutar med ilska från min sida ändå. I morse kom en utav dem på att ett toabesök var tvunget, och den ene är snabb medans den andre tar tiiiiiid på sig, naturligtvis var det den som tog tiiiiiid på sig som var tvungen att gå. I sista sekund kom dom iväg och jag kunde pusta ut. Jag bara hatar dessa mornar, är det fel att bara försöka vara glad och snäll en endaste lite morgon?

Kommentarer


Kommentera inlägget här: