Jag är sjuk men han är sjukare.
Kategori: Vardagen
Jag: Nu har jag feber igen.
Maken: (Får ut ett konstigt ljud liknande en fnysning)
Jag: Du bryr dig aldrig när jag säger att jag mår dåligt, tror du jag ljuger eller?
Maken: Näää (småflinar) jag menade inte åt dig.
Jag: Nähä du, men attans när du är sjuk, åååå så sjuk du är.
Maken: (Bara flinar)
Jag: Du är hopplös, jag ger upp.
Maken: (Forstätter att flina)
Något senare kommer han in i rummet med en kaffekopp, stirrar storögt på den kopp som redan står där och utbrister: "Har du redan tagit kaffe" (Som den kaffetunna jag är borde han ha förstått att jag redan hämtat kaffe som jag bad honom fixa en timme tidigare.)
"Jaa, men du kan ta ut den tomma koppen och diska den med det andra du dragit fram."
Lite försynt sätter han upp ett finger och nästan viskar fram: "Jag har ett sår, jag kan inte diska." "Du har vad" frågar jag, "Jag har skurit mig" svara han med ett fånigt leende som lyser upp hela ansiktet. "Ja, säkert medvetet också." fnyser jag fram.
Maken: (Flinar fult och går.)
Lite försynt sätter han upp ett finger och nästan viskar fram: "Jag har ett sår, jag kan inte diska." "Du har vad" frågar jag, "Jag har skurit mig" svara han med ett fånigt leende som lyser upp hela ansiktet. "Ja, säkert medvetet också." fnyser jag fram.
Maken: (Flinar fult och går.)
