I morgon jobbar jag sista dagen innan semester och jag försöker verkligen förkorta dagen eller bli ledig helt. Vi måste komma fram till stugan till kl 21 och jag vet att det inte tar lång tid att åka ner till Dalarna MEN jag känner min familj. Har vi nån gång åkt någonstans utan att kämpa mot tiden? Att ta sig till båtavgångar är en evig kamp mot tiden och ibland har vi hunnit nätt och jämt. Jag kommer aldrig glömma när vi var på autobahn i Tyskland och bensinmätaren lyste rött, vi svängde av vid första bästa avfart och skulle leta en mack men hamnade i ett industriområde. Vi försökte fråga oss fram men tyvärr är inte alla tyskar så hjälpsamma mot araber, men vi hann fram till båten med 30 minuter till godo. Även när vi var i Algeriet en gång så kom vi så sent att hamnpersonalen vart sura men att vi ändå fick vänta tre timmar innan båten avgick är en helt annan historia. :D
Jag är värsta tidsfacisten, jag är alltid i god tid till jobbet eller vart jag nu ska, oftast mycket tidigare än jag behöver, medans maken är precis tvärtom. Om han åker bort och jag frågar när jag kommer hem får jag alltid svaret: "Det går fort, max en timme." Ja då vet jag att det blir MINST tre timmar. Varför inte bara svara som jag gör när jag får frågan om när jag kommer hem. "Jag vet inte, men räkna med att jag blir sen." Då slipper man sitta och vänta och man slipper bli sur. ;)
Men jag är van med den arbiska tiden, en svensk timme är tre arabiska, när man är i Algeriet så märker man snabbt att det finns absolut inget tidsperspektiv över huvud taget och är inte det konstigt så säg, dom borde ju vara världsbäst på att hålla tider med tanke på att dom ber fem gånger om dagen och dessa tider håller dom benhårt på, men andra tider.... ja det existerar inte.
Såååå, nu är frågan... kommer vi att komma fram till campingen före kl 21?? Skulle inte tro det, och just därför vill jag sluta tidigare i morgon så allt är klart när familjen kommer hem och vi kan sticka på studs. Nu har inte maken ens bytt däckerna på bilen vi ska ha så jag blir inte förvånad om han ska göra det efter jobbet i morgon. Jag räknar kallt med att komma hemifrån strax efter kl 16, sen ska det käkas efter vägen, det blir ett antal kisspauser och så kör vi säkert fel några gånger (Joooo vi har en gps!!) lite bråk och lite stök så jag hoppas receptionen förbarmar sig över oss när jag ringer kl 20.55 och frågar om det är ok att vi kommer runt midnatt.
I morse vart det klart att vi åker på en mindre semestertripp på fredag. En kort resa ner till Dalarna i några dagar bara. Jag vill att barnen ska få träffa tomten på Tomteland och jag bävar för vad min make ska ställa till med. Jag vill nämligen att mina barn ska få tro på tomten så länge dom vill, för jag älskar tomten och allt som hör julen till. Där har vi det dära problemet igen, maken och de svenska traditionerna!! Han firar gärna julen där det serveras mycket god mat och han har inte heller emot en liten julklapp eller två, men tomten.....fnyser han åt!! Va.....kan ni förstå min frustration när han försöker tuta i de små liven att tomten inte finns, eller påskharen...gaaahhh!!
Så nu ska jag minsann visa barnen att tomten finns och får väl ta med silvertejt till makens stora trut så han kniper igen. ;)
Vi har rest en hel del, det har varit semestrar i Sverige, Tyskland, Frankrike, England, Tunisien och Algeriet och vi bilar allra helst för då får man se så mycket mera. Vår första resa till Algeriet åkte vi genom Tyskland, ner till Schweiz, Italien där vi åkte båt över till Tunisien för att sen åka till Algeriet. Vi gillar att åka bil och ser inget problem med barnen även om det var enklare när dom var små och sov mest hela tiden. Nu tjatas det rätt fort om hur långt det är kvar och liiite jobbigt är det om man hunnit till Hudiksvall då frågan kommer och man ska hela vägen ner till Afrika. :-/ Men en fördel med bil är att man kan släppa lös med packningen totalt för är det nåt jag verkligen inte kan så är det just att packa. Jag har alltid med mig tre fjärdelelar hem av alla kläder som vi inte ens har använt. Sen att dom bara legat i väskan betyder inte att jag lägger tillbaka dom i skåpet när vi kommer hem, nej nej.... i tvätten ska det för jag har ju ändå dragit det runt halva jordklotet.
Ett år flög vi till Frankrike men eftersom alla fick ha varsin väska + handbagage så fick jag med mycket ändå, svärmor som var med den gången stirrade på alla väskor och skakade oförstående på huvudet, hon hade en liten liten väska med sig som hon hade klarat sig på en månad och vi skulle bara vara borta i två veckor. Mycket riktigt så var det mesta oanvänt. Sen shoppas det ju mycket på semestern också så fem väskor blir gärna sex sju styckna innan det är klart och vips så blir det övervikt. Nej, tacka vet jag bilresor, fri packning åt folket.
Så nu har jag lovat mig själv att packa smart, det är ju bara fem dagar vi ska vara bota så hur svårt kan det va!? Men jag lovar... och bildbevis kommer... att jag inte alls kommer att vara smart den här gången heller.
