Livet hos familjen Arabsson

I det här huset skulle man lätt kunna få tinnitus, de två små håller låda exakt hela dagen från att de slår upp sina bruna på morgonen tills de sluter dem på kvällen, kan även tillägga att alla tre barnen pratar i sömnen.

En helt vanlig dag vid frukostbordet brukar gå till så att den som pratar högst får uppmärksamheten och alla försöker överösta varandra, så håller det på hela dagarna.

 

En vän till mig sa en gång när vi var ute och åkte bil, "Men snälla, hur orkar du med hela dagarna i det här livet?"  "Tja, det är enkelt, sa jag, jag bara lägger dövörat till." Och det är ett måste för att ens orka med en bråkdel av dagen. Det låter som om jag har tio barn här hemma men dessa två små halvblodsaraber är allt annat än lugna och storasyster på 19 år är inte heller den tystaste och lugnaste hon heller. ;)

 

Lillebror har även begåvats med värsta tjejvrålet som han tar till när ingen gör som han vill, det skär långt in i benmärgen och alla döda inom en radie på 100 mil vaknar garanterat. Jag brukar undra vad folk tänker som går förbi oss, dom må ju tro att vi totalt har missat barnuppfostran. Nu när det är sommar och man är ute mycket mera får man ju ibland skämmas, våra barn stör väl hela området, i alla fall om man får tro barnens mormor och morfar, undra om jag var så tystlåten när jag var liten? Skulle inte tro det va!

 

Igår tog vi en tripp till Norra berget här i stan, barnen var extremt snälla och lekte snällt och gjorde inge större väsen utav sig. Jag har köpt håvar till dem som de kan fånga flugor eller fisk med och de sprang snällt runt och lekte medans maken startade ett mindre rökinferno när den sega engångsgrillen skulle tändas. Barnen insåg ganska snart att det inte var helt lätt att jaga flugor så de satte fart efter fåglarna istället, maken kastade ut korv till måsarna och barnen satte efter. Ännu en gång insåg jag att denna familj är inte som alla andra, tänk er synen med rökpelarna från inte mindre än två grillar som gled längs kanten och några flyttade diskret på sig, två tjutande ungar som satte fart efter fåglarna som deras pappa matade, det vart folktomt rätt snabbt.

 

Men hur konstiga och knäppa vi än är i våran lilla brokiga familj så älskar jag dem över allt annat. ♥