Livet hos familjen Arabsson

Det känns allt annat än roligt att vabba sista dagen innan semestern men med en liten kille som har nästan 40 grader i feber så hade jag inget val. Inatt dök en melodi upp i huvudet, Ugglas Baby boom med texten: "Hela sängen full, av klibbigt febrigt babyhull." Man kanske inte ska säga baby om en snart fyraåring men ni förstår va. En glödhet liten kille på ena sidan och en större viftandes på den andra, för lillasyster hade somnat i sängen och jag lät henne ligga kvar. Men hon pep iväg i natt när lillebror började läka på andra ställen, feber och välling brukar inte vara en bra kombo så inte heller i natt, min renbäddade säng var full av välling som varit ner i magen och hälsat på en stund för att sen komma ut i en mycket klibbigare form.

 

Jag är inte så mycket hönsmamma, är barnen sjuka så är dom medan maken är mera klen där och oroar sig och tycker vi ska ringa läkaren. Ett exempel på detta är tex när maken kom hem med lillebror när han var drygt två år och hade gjort illa fingret. Maken sa att vi måste åka till akuten men jag tog det lugnare. Det vart som maken ville och sex timmar senare kom vi hem med lillebrors hela arm i gips, inte lätt att gipsa ett pyttelitet finger på en liten kille så det vart ett rejält gips.

 

Nu vill maken avstyra våran lilla semestertripp för lite feber....suck, vi har klarat av sjukhusvistelser med barnen i både Algeriet och i Frankrike och i London ringde hotellpersonalen efter ambulans när lillasysters höga feber aldrig sjönk, så visst sjutton kan vi klara av en vanlig liten biltur ner till dalarna, 1177 är bara ett samtal bort.