Ramadan är inledd.
Kategori: Vardagen
Nu är det Ramadan, den underbara månaden där alla Muslimer fastar från gryning till skymning där man inte får varken äta, dricka eller röka. Och eftersom vi befinner oss mitt i sommaren, även om man nu inte tror det, så betyder det väldigt långa dagar. Gryningen kommer strax efter kl 02.00 och skymmningen kommer strax efter 22.00. Fastan går ut på att lära sig att ha tålamod, visa ödmmjukhet och naturligtvis öka sitt medvetande om sin religion. Man förväntas att uppträda bra, ge allmosor, högakta sin familj och unvika allt dåligt så som avundsjuka, ilska, våld och girighet bla. Detta låter ju som att om man är snäll under en månad så får man göra allt fel resterande av året men så är det ju naturligtvis inte, man ska alltid vara snäll men Ramadan är en månad av eftertänksamhet, man ska ransaka sig själv till att bli en bättre människa. Ja ungefär så är det, tog lite hjälp av google nu men i det stora hela är det så här utan att grotta ner sig för mycket.
Hur funkar detta då? Tja.... bra...eller...nja... har ni någon gång fastat så länge? Gör det isåfall och känn efter själva för inte tusan är det lätt att hålla humöret uppe när man är trött och grinig av hunger. Men om man verkligen lägger manken till och börjar tänka på alla människor i världen som faktiskt lever så här jag då hjälper det till lite. För när vi bryter fastan så står värsta festmåltiden på bordet och alla äter sig övermätta men det gör inte de fattiga människorna, nej deras liv fortsättar likadant dag ut och dag in och här gnäller vi för att vi går hungriga en dag men vet hela tiden att kl 22.13 då får jag mat.
Så under dessa tio år jag har levt med min man och med Islam så har jag lärt mig mycket och det är jag tacksam för och alla borde tacka för det vi har och sluta se på allt vi vill ha som vi kanske inte ens behöver.
Ramadan avslutas med en stor fest som heter Eid-Al-Fitr där det äts massor med god mat och andra sötsaker och gärna med familj och goda vänner. Eftersom makens familj inte finns här har vi ibland firat med vänner och ibland bara hemma med familjen. I år åker maken och lillasyster till Algeriet och firar där, visst är jag lite avis men jag unnar dom verkligen det, tänk att det är elva år sedan han firade Ramadan hemma.
Så nu börjar prövningen, i en familj som våran där viljor går i sär och humören växlar lika fort som en svensk sommar blir det måååånga sura blickar och tysta svordommar, precis tvärtemot vad vi ska göra men vi biter ihop så mycket vi kan men det är inte lätt, verkligen inte lätt. Förhoppningsvis har inget stort hänt under dagen så när magarna är mätta sprider sig lugnet och några få timmar följer av nöjda människor som småpratar och har trevlig med varandra och sen sätter det igång igen dagen efter. Haha, så illa är det väl ändå inte men mitt uppe i det så känns det så. Det är så mycket lättare att stå på sidan om och se på än att fasta själv, bättre med en hungrig förälder än med två. Lillebror tror att pappa är sjuk, det grundar sig i att maken faktiskt var sjuk i helgen och fick åka till doktorn vilket gjorde lillebror helt förtvivlad, han grät floder och bedyrade hur mycket han älskar sin pappa och ville inte alls att han skulle till doktorn och tänk om han fick en spruta också, då grät han ännu mera. På morgonen när han vaknade så hade maken farit till jobbet vilket lillebror inte visste så han sa: "Jaha, se där då...pappa är fortfarande hos doktorn."
Så nu önskar jag alla Ramadan Mabrouk, Insha'Allah blir det en bra månad. ♥
