Livet hos familjen Arabsson

Är det nåt jag försöker undvika så är det att ta med bägge barnen på affärn, men ibland är det ju oundvikligt. Att ha med bägge två brukar sluta med att svetten rinner och jag glömmer häften av vad jag skulle ha. Dom har en förmåga att försvinna och att börja leta dom är lönlöst för då börjar dom leka kurragömma och ni kan ju tänka er själva att springa runt och leta barn bland hyllorna och vara livrädd att burkar och annat åker i golvet. Så jag går vidare så får de komma till mig när de är klara, detta funkar för lillasyster som är så pass stor att hon vet hur det ser ut i affärn men lillebror ställer sig bara rakt upp och ner och skriker: "MAMMAAAAAA". Kul..!!

 

På City gross har dom gjort ett litet tågräls runt i affärn och den är ju jättekul att följa efter, vilket betyder att man kommer inte till de hyllor man vill och naturligtvis går den förbi leksakerna och där blir man kvar ca en timme och går därifrån med ett antal leksaker man inte alls behöver.

 

Sen har vi dom där korgarna som man drar efter sig....suck... förut var det dom små barnvagnarna som var roliga och dom var försedda med en liten flagga så man kunde styra barnen dit man ville, i smyg det vill säga för såg dom att man höll i så vart det liv. Men nu är det korgarna som gäller och dom ska naturligtvis ha var sin och ha lika många varor i som den andre så här kommer man också hem med mera än man behövde. Sen envisas dom med att dra korgen före sig och eftersom mina barn knappt verkar ha ledsyn så går dom in i allt och alla. Härom dagen skulle lillebror plocka ner kalkon i korgen men eftersom han envisades med att dra den framför sig vart det trångt vid disken där en dam stod med sina snälla och väluppfostrade barn, då sa lillebror: "Flytta på dig tanten, jag får inte plats." Damen tittade lite försynt på lillebror och jag tror inte att hon charmades av lillebrors mörka ögon och fladdrande ögonfransar nej jag tror hon tyckte han var en ouppfostrad liten snorvalp.

 

Men så här i semestertider då maken jobbar har jag de två små med mig vad jag än gör och det är kanske inte för intet jag har gått ner fem kilo!! Idag har dom verkligen en toppendag, dom har bråkat nonstop sen dom vaknade i morse och om jag fick en krona för varje gång någon utav dom skrek eller grinar så skulle jag vara miljonär vid det här laget. Just nu i skrivande stund gråter och skriker lillebror hysteriskt och jag försöker bita ihop, jag försöker verkligen, samtidigt som jag drömmer om det perfekta livet med snälla barn och en make som överöser mig med presenter och blommor och ger mig en kryssning till nåt fjärran land med vita stränder och där barn är förbjudna, där ska jag ligga i skuggan och läsa en bok och bara njuta av semestern.