Livet hos familjen Arabsson

Det skulle vara så mycket lättare om jag kunde säga att han var en lat jäkel som inte gjorde någonting men så är det ju inte då han fixar här hemma nästan lika mycket som mig. Men nåt får mig att undra om hans hjärna fungerar lika som min? Självklart inte, han är ju en man men hur fungerar då dessa manliga hjärnor?

 

I går hade vi skiftbyte i dörren, han kom hem från jobbet och jag for till jobbet. Jag rabblade upp en massa saker som jag i min enfald trodde han skulle komma ihåg, varför försöker jag lura mig själv att detta ens skulle vara möjligt.

Men det var ju bara några få saker som att lillasyster hade redan ätit och hon skulle göra klart läxan som skulle in i dag. Bägge barnen skulle duscha och att lillebror var ledig i morrn, idag alltså.

 

På en rast vid 20.30 ringer jag hem och frågade om barnen sov och om lillasyster hade gjort läxan. Men nejdå, barnen tittade på tv och ingen läxa var gjord. "-Näää vadå, vilken läxa?" "-Ja den jag sade till om som ligger mitt på köksbordet, den kan du väl inte ha missat." Jodå, det kunde han visst det så jag fick prata med lillasyster och säga åt henne vad som skulle göras. Det var bara några bilder som skulle klistras in men hon vet liksom jag att när inte jag är hemma hittar ingen någonting och hon undrade vart saxen och limmet var, tja... där det har legat i tio år då....suck..!

 

När jag kom hem vid halv ett på natten sov alla och jag möttes av ett berg av disk och märkligt nog två oduschade ungar, grattis min käre make, du har lyckats igen att göra mig skitsur.

Kan väl tyckas att det är smpåaktigt av mig att bli sur av såna småsaker men hur svårt är det att komma ihåg några enkla saker som ska göras och varför lämnar man disk när alla vet att jag förvandlas till ett monster av en sådan syn.

 

Har diskat nu iaf och bara för att jäklas ska jag skriva en lång lista på saker som han ska göra, får väl lägga den på hans dator så han ser den, i bästa fall.