Livet hos familjen Arabsson

Jag kan inte laga mat, och då menar jag verkligen att JAG INTE KAN. Jag hatar att laga mat och gör precis allt för att slippa så det har blivit att 90% av matlagningen i denna familj står maken för. Sen skäms jag inte för att berätta det heller, vadå.... bara för att jag är kvinna så måste jag väl inte gilla denna hemska syssla. Jag tar gärna hand om hemmet bara jag slipper gå i närheten av spisen, så är det bara.

 

Nu tycker ju maken och storasyster att detta är lite roligt så jag får både den ena och den andra piken för detta, och det sväljer jag, oftast. Men igår när maken pratade med sin mamma och hon frågade vad han gjorde och han sa att han lagade mat så undrade hon lite försynt om inte jag fixade maten. Nu pratar vi Ramadan mat och då pratar vi om soppor med miljarder ingridienser OCH massor av kryddor. Visst sjutton kan jag slänga ner en massa saker i en kastrull men när det kommer till kryddorna går jag bet, har ingen aning om vad som passar med vad och att testa sig fram ser jag inte som nån ide för vi ska ju äta skiten sen också.

 

Som sagt brukar jag inte bry mig om små gliringar om min matlagningen men igår, med en fastande mage, hungrig, trött och småirriterad vart jag förbaskad av att han sitter och säger så till svärmor för då kände jag mig som en jäkligt dålig fru. Jag menar tjejerna där nere måste ju vara födda med ett helt kökskit, för dom är ju matlagningen nåt medfött. Nu vill jag poängtera att i denna generation så hjälps kvinnor och män åt det är inte som förr då kvinnorna gjorde allt i hemmet, men å andra sidan lagar inte min egen pappa mat heller så våran egen äldre generation gjorde ju inte heller mycket, men bara så ni inte får för er att männen är egoistiska mansgrisar för det är dom verkligen inte.

 

Ja det var ju ingen hit för maken att försöka skämta med mig igår för jag gick igång på alla cylindrar och mer därtill. När han lite snällt försökte skratta bort det hela fortsatte jag och katastrofen var ett faktum och tillslut hade jag retat upp honom tillräckligt så mina tårar var lönlösa. Varför lär jag mig aldrig att ge mig i tid..!!

 

Idag var jag ännu mera sur, huvudvärk redan från morgon, två galna arabungar som bråkar nonstop och en make som inte var speciellt mycket roligare. Jag var sugen på nåt gott i matväg och när storasyster glatt sa att han hålle rpå med fisk ville jag bara dö, FISK......det var jag verkligen inte sugen på och mungiporna åkte ner ännu mera. Sen att jag verkar vara så gott som blind numera gjorde ju inte fiskrensningen roligare så jag sket helt enkelt i det, lite soppa, några potatisbitar och en pyttebit fisk sen gick jag ut.

 

På söndag åker maken och lillasyster ner till Algeriet och jisses vad jag önskade att det var i morgon dom skulle åka. Att bara ha lillebror här hemma kommer att bli så lugnt och skönt och det känns mycket lägligt att vi kommer ifrån varandra ett slag, så när dom kommer hem blir vi en stor och lycklig familj igen, eller nåt...